onestepbeyond

Detta är fjärde boken av Mike Gayle jag läst, jag gillar hans sätt att skriva, kanske en del för att hans karaktärer är lika (mer?) känslomässigt störda än jag själv?

Den här boken handlar om Rob, som har ett distansförhållande men flyttar från London till Manchester efter ett ultimatum..långt bort från vänner och trygghet. Han ställs då inför den intressanta frågan-kan man, eller/och HUR får man nya vänner när man passerat trettiosträcket?

Inte det lättaste....men jag var nära att ge upp efter en fjärdedel då han verkligen framstod som en trulig sexåring blandat med "den läskiga ensamma typen i baren".

Men han får en vän, och då blir det riktigt intressant och gör att boken hamnar på top 3 hittils i år. Som sagt, en intressant frågeställning...hur får man vänner efter trettio och....ja, den andra frågan avslöjar jag inte då det blir lite spoilervarning.

Läste en intervju med ett band igår...där det finns en del i bagaget så att säga. Dock så hymlades det inte med detta-vilket ger en del cred. Men att tro att det finns en aversion mot bandet pga att de spelar Oi och är skinheads är en aningen naivt. Visst, man ska inte stirra sig blind på "ungdomssynder", alla kan växa upp och man ska inte dömas för alltid men....när synderna ligger ganska nära tillbaks i tiden kanske man får räkna med att folk är misstänksamma?

Avis på C som köpt den här dvd`n, köptes visst bara pga låten ifråga-jag skulle gjort,och hoppas kunna-göra samma sak.

Vilken kärlek, vilken unity.

Det är vackert.

Ligger på biblan och väntar på mig...ska bli intressant att läsa.

Har knappt kunnat slappna av under helgen, många tankar på idag och mina krav på mig själv har jag (tyvärr) satt skyhögt...gäller att ta det lugnt och bromsa sig lite. Jag har lyckats komma hit på 3 korta veckor och nu kan jag mer så....det är lugnt egentligen, någonstans. Kom ihåg det Marky, kom ihåg det.

I övrigt så har det tittats på hockey, läst den fjärde boken av Mike Gayle och lyssnat på en massa musik....väldigt mycket rocksteady och soul...börjar bli lite väl laidback på gamla dagar?

Det tog 107 sökta jobb, många tårar och tusentals timmar av hopplöshet...men nu blir jag kvar tills augusti.

Lättnaden går inte att beskriva...den överväger nästan att jag svär inombords att jag gav upp efter andra dagen.

Sista praktikdagen och inget samtal ännu (09:17)..men jag har varit inställd på att det är sista dagen, men känslan att vara rättslös som praktikant känns lite sådär....

...men jag öser på och går all in och tänker göra bort mig med stil.

No where to turn, and nothing to lose.

Vet inte om jag läst för mycket om Adele i media, för jag har fått intrycket att hon ska vara "en ny Amy Winehouse". Röstmässigt ligger de inte alls nära varandra, Adele låter mer som Amanda Jensen. Inte heller har hon lika mycket soulinfluenser som Amy. Det är lite souligt på ett rockigt vis i början som lovar gott, men ju längre skivan rullar så känns det mer som om musiken riktar sig till "en bred publik", sånt som kan passa de flesta.

Hon är inte dålig men det känns inte riktigt som hon verkligen MENAR det hon sjunger och att smärtorna är lite påklistrade.

Nej....ingen skiva för mig det här.

2 dar till att gå upp, sen är praktiken slut. Har inte hört ett jota om e.v fortsättning så jag antar att det är över....biblioteksmannen och Myrornamannen gör då comeback och allt blir i sin ordning igen.

Ja,jag vet att fb är som det är....men förklara logiken för mig i att gnälla 5-6 gånger om dagen hur ensam och ledsen man är....

....och sen inte ta emot hjälp,stöd o.s.v?

VILL människan må dåligt eller är det bara någon sorts sökande efter uppmärksamhet och bekräftelse för "hur stark h*n är"?

Jag vet att det kan vara svårt att ta emot hjälp....många har sin stolthet och vill klara sig själv....

..men då rimmar det ganska illa med tanke på allt tjat om ensamhet o.s.v.

Nej....så länge jag inte förstår eller se logik i det hela....

...är allt väl.

Partyt i lördags blev ett smärre sjöslag....ölen bet inte i början hemma så, vad gör man då?

Dricker fortare givetvis. Och det innebar att jag var bra på arslet runt elvatiden. Smskonversationer som jag inte minns alls, en fläskläpp (orsakad av mig själv) och senare:fyllemat på golvet hemma. Jag visade en grym logik när jag (tillfälligt) tappat bort min tröja och mobil.....

...jag tänkte....

...gå hem?

Men de hittades och festande fortsatte. Jag är ju numera rätt passiv när det gäller musiken på fester - men efter alldeles för mycket hiphop så smög jag in Evil Conducts Remember 81...den fick jag höra fram till första refrängen ungefär. Hey little rich girl avfärdes också men vart efter folk droppade av fick jag min vilja fram och satte igång Eskalator, Desmond Dekker, Claudette och The Aggrolites bland annat. Det var kul att träffa gamla vänner och jag såg inte alltför mongo ut på de kort jag fastnade på.



Och att få in 19 pers i en kokvrå för fotosession var inte illa....

Och nej Kapten rödskägg....jag står för vad jag sa förra gången i frågan.

En fotbollslirare som bytt lag till ärkerivalen hittas död i sin lägenhet....totalt slaktad. Slusatsen drars att det måste vara fotbollssupportrar som är skyldiga....Boken är ganska spännande mellan varven med väldigt bra och ingående - vilket jag brukar gilla som tex i böckerna av Simon Kernick och Den stora gruvstrejken av Zola men....här blir det lite för mycket. Men det hör väl deckargenren till? Fast det känns som om svenska deckarförfattare tar det hela lite för långt, mina fördomar säger att det är pga att de ofta läses av en svensk medel och underklass som inte läser annars och inte har förmågan att tänka i bilder och skapa sina egna...

..men det är jag.

Vidare ser jag inte relevansen med en del fördjupningar i vissa persoporträtt men en trea får den i alla fall.

1 August 1931 – 3 May 2012

Ja....fnittrar jag inte nog pga viss info jag fått...så blir det inte bättre då jag kikat på vissa officiella bilder.

Varför gör jag saker?

Känner mig lite halvt smutsig....